Åsa Steinsaphir, brukarinflytandesamordnare psykiatri

Åsa Steinsaphir har jobbat som brukarinflytandesamordnare (BISAM) i fem år. Hon och hennes kollegor för in patientperspektivet i psykiatrin och ger patienterna möjlighet att komma till tals.

Vad driver dig i jobbet?  

Det som driver mig är nog när vi kan hitta insatser eller saker som gör livet drägligare för de patienter som är svårast sjuka hos oss.  För dem som har mycket insatser och mycket problem samtidigt och sociala problem så blir det lätt ibland att det inte blir någonting. Då blir det förvaring, tycker de, och sådana saker.

Det är nog den gruppen jag skulle vilja att vi utvecklar vården mest kring. För att jag tycker någonstans att vi är specialistpsykiatrin, så det ska vara vi som tar hand om dem bäst!

Vad känner du att du ger patienterna?

Jag tycker att jag ger dem en möjlighet att komma till tals i hur vi ska utveckla vården och hur vi ska ha det egentligen. Även om du är väldigt sjuk eller inte mår bra eller inte är i skick för något annat så har du ändå möjligheten att få komma till tals.

Ofta när jag möter patienter så kommer jag in i en annan roll. Jag är inte ytterligare en behandlare som ska hjälpa dem, utan det är faktiskt de som ska hjälpa mig i det fallet genom att berätta vad de tycker om vården.

De blir plötsligt lite av experter när jag träffar dem, och det tror jag att många uppskattar, det är många som säger det också.

Har patienterna lärt dig någonting?

Ja, det tycker jag. Jag är ju själv en del av samhället. Jag har också fördomar om psykiskt sjuka, vilket man inte skulle kunna tro eftersom jag själv varit patient så länge. Men det trodde jag nog i början, att jag skulle komma in med någon slags rena ögon.

Så är det inte alls, utan det händer mig fortfarande idag att det kommer in patienter, till exempel på patientforum, där jag tänker att den här personen kommer nog inte ens kunna prata. För de ser inte ut att vara i skick för det. Sedan när jag frågar dem så börjar de berätta jättebra saker som är kloka och väldigt medvetna.

Det tycker jag är en viktig lärdom. För det är så lätt att tro att man själv är så fri från lärdomar och saker, och att hela tiden påminna sig om att man inte är det. 

Vilka egenskaper behövs i ditt jobb?

För att jobba som ”BISAM” så ska man ju själv ha varit patient i psykiatrin, helst ganska länge och helst ha erfarenhet av heldygnsvård. Då faller det sig också naturligt att man måste vara ganska klar med de bitarna, för att man ska jobba med det.

Sedan får man såklart inte heller ha problem med att det är öppet. För min del spelar det ingen roll att folk vet att jag har varit patient. Men om det är ett problem så blir det svårt att jobba i en sådan tjänst. Annars så tror jag att man behöver ha ett intresse för sjukvård.

Vad känner du att du och dina kollegor bidrar med?

I bästa fall, om vi gör vårt jobb, så kan vi föra in patientperspektivet på ett sätt som jag tror att man inte kan om man inte har varit patient själv. Det har vi nytta av överallt i organisationen. Det borde finnas på alla nivåer.

Tyvärr behövs det, annars blir det väldigt lätt att man skapar en organisation som är bra för sig själv men kanske inte för patienterna.

Tack, Åsa!